Terrorattack i Cambrils

Jag vaknade imorse av att Jonas sa att det skett en till tettorattack i Spanien. Under natten hade det varit skottlossning i Cambrils ca 9 mil söder om Castelldefels. Jag som kände på mig att något mer skulle hända. Vi beslutade ganska snabbt att inte lämna hotellet idag. Det verkar inte som någon turistort är säker, oavsett storlek.

Vi åt frukost och sedan behövde jag få lite distans, rensa hjärnan och försvinna in i träningens värld en stund. Men tankarna på vad som hände igår var svåra att trycka bort även med träning som hjälp, istället försökte jag gå igenom i huvudet vad som faktiskt hände. Alla hanterar kaotiska situationer olika och jag tycker inget är rätt eller fel. Det är kroppens ”fly eller fäkta-system” som kickar in under stress och högt adrenalinpåslag. Tankar jag minns att jag tänkte: ”Om jag ska dö nu ska jag nog prata med familjen en sista gång.” (Men jag bröt ihop när jag inte fick tag på dem på en gång eftersom nätet var överbelastat.) ”Det är bättre att jag dör än att Jonas dör. Eller att båda dör.” ”Det värsta som kan hända nu är att Jonas dör framför mina ögon och då är det bättre att jag också dör.” ”Vi måste hålla ihop nu.” ”Det värsta med att dö i terrorattack måste vara panikkänslan, den känner jag och alla andra som är här, och jag vill inte känna den längre.” ”Ni kan bomba nu, jag är redo.” ”Det är bättre att avsluta detta lidande, men om ni vill ha uppmärksamhet så har ni lyckats nu.” ”Jag är inte rädd för döden.” ”Vad händer då med Smulan?” (Bröt ihop igen när jag såg en bild på henne.)

Tanken slog mig att det är nog först idag mina tankar verkligen går till offren och anhöriga till denna hemska tragedi.

Resten av dagen har jag legat i en solstol och badat i poolen. Hotellet ligger uppe på ett högt berg och vi kan se ut över havet. På stranden är det inte alls mycket folk idag, jag tror de flesta är rädda och håller sig hemma. Mycket mindre flygplan på himlen också.

Vi mår bra! Jonas är lugn och jag som är en ganska känslomässig människa är ”under kontroll”. Men jag blir rädd och orolig direkt när jag hör en siren eller höga ljud. Jag vet inte hur man ska reagera på en sådan här traumatisk händelse. Jag antar att alla reagerar olika, att inget är rätt eller fel och att man ska respektera och ta hand om varandra. Jag tror att alla processar ett trauma på olika sätt. Jag tror att det kan vara bra att prata om det som hänt, men inte för mycket heller så att man gräver ner sig. Därför kommer här en gladare bild från idag vid poolen från mitt sagoslottshotell.

1 Comment
  1. Älskade vän! Tänker på dig hela tiden. Hälsa Jonas från mig och familjen, är så glad att ni har varandra i den här hemska stunden ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

FÖLJ MIG PÅ SOCIALA MEDIER