Smulans hemlighet

I natt vid ett-tiden gick jag ut en sista gång för att leta efter Smulan. Jag gick ut på den lilla grusvägen som går förbi huset. Efter att jag gått en bit vände jag mig om och såg något svart längre fram. När det svarta började springa såg jag att det såg ut som ett djur och troligtvis en rädd sådan. Jag gick in i huset och hämtade Anders, vi gick ut igen och så hittade vi henne livrädd på grannens tomt. Hon pep och jamade men vågade inte gå fram till oss så vi fick locka fram henne. Det hade regnat lite på dagen så hon va blöt, jättesmutsig och väldigt rädd och skärrad. Men åh va lycklig jag blev när jag kunde hålla om henne igen! Vad hon haft för sig i fjorton timmar utomhus kommer alltid förbli Smulans hemlighet. Så hemskt kan det i alla fall inte varit för i morse ville hon gärna ut igen. Men det fick hon inte, hon har utegångsförbud livet ut! Nästan i alla fall.

Nu är vi hemma igen i Uppsala. Det har varit en underbar vecka på landet i Nacka men ändå är det otroligt skönt att komma hem igen. Borta bra men hemma bäst!

2 Comments
  1. du kan lära henne att gå i sele, det gjorde jag med min fina Mirre och han älskar det 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

FÖLJ MIG PÅ SOCIALA MEDIER