Morgnarna är mörka

anxietyVarje morgon är en jävla kamp! Är det bara jag som har det så här eller finns det fler? Vad är det för fel på mig!?

Tänk dig ett djupt stort svart hål med ett stort tungt betonglock på. Utanför finns det ljusa livet. Varje morgon vaknar du upp längst ner i hålet och tittar upp. Ibland kan du se lite ljus från livet utanför, ibland är betonglocket på. Din uppgift är ta dig upp, få bort locket och ta klivet ut i ljuset. Men du är fastspänd och blir hela tiden nerknuffad när du ska ta dig upp. Vissa dagar går det lättare än andra. Men om det händer något när du är nere i hålet så blir allt mycket värre. Det kan vara något litet som att du får reda på att en fika blir inställd, så dras remmarna åt och och du sjunker ner i djupet ytterligare lite till. Du hatar detta och klandrar dig själv för det, men du kan inte ro för det…

Ungefär så ser mina mornar ut! Jag är så otroligt känslig och nedstämd. Men så fort jag tagit mig ur hålet (gått upp och utanför lägenheten) känns allt okej. Remmarna faller av och jag kliver ut i livet.

För ett år sen var det ännu värre, då var inte ens livet ljust. Nu är livet mer ljust än mörkt och det är jag tacksam för. Men dessa mornar, de tar knäcken på mig. Är det någon mer som har det så här, eller haft det så här? Är det någon som har tips som faktiskt fungerar? Inte bara ”ryck upp dig” eller ”gå upp på en gång”? Tacksam för tips.

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

FÖLJ MIG PÅ SOCIALA MEDIER