Natten mellan lördag och söndag var jag på södermalm i Stockholm för att springa Midnattsloppet. Jag har sprungit lite smålopp tidigare men aldrig ett lopp med enbart löpging över 5 km, så det här kändes ändå som mitt första riktiga lopp. Jag har fått jättebra tips, råd och hjälp av löpchoachen Anders Herrmann. Hela veckan hade jag oroat mig lite inför loppet. Även om jag har sprungit 1 mil flera gånger så kändes det ändå så upptrissat på något vis med detta lopp. Jag försökte intala mig att bara ha kul och njuta (hur man nu kan njuta av att springa en mil kan man ju undra) men innerst inne visste jag att jag ville prestera någonting. En timme vore ju skönt att komma under tänkte jag. Jag hade sträckt baksida lår, stukad tån och min muskelbristning envisades som vanligt men jag ville ändå. Vill man så kan man! Jag kände mig opeppad och orolig innan men när det väl började närma sig ville jag bara iväg. Min startgrupp 4c startade 22.25 och det var musik och pådrag. Starten gick och jag visste att det skulle vara en jobbig backe efter 4 km. Jag sprang ganska snabbt i början, och backen kom. Men det va ju enkel! Så då blev jag ännu mer taggad och fortsatte att springa på och jag kunde faktiskt njuta av att springa där mitt i natten. Det var musik med jämna mellanrum längs hela loppet så jag behövde inte ens lyssna på egen musik. Vilket gjorde det hela bättre, för då kunde jag vara riktigt närvarande och njuta av upplevelsen. Efter 6 km tyckte jag at jag sprungit om ganska många. Jag frågade en man vilken grupp han sprang i, och han sa 4b. Jag hade alltså sprungit ikapp startgruppen som startade en kvart innan mig! Det va ju också jättepeppande så jag sprang på! Jag typ dansade in i mål med självförtroendet på topp. Och min tid blev 55:42 minuter.
Jag tyckte det var gulligt att man fick ett chokladmynt när man gick i mål. Men det visade sig senare att det var en medalj!
