I julas när jag och Josef var i Kristinehamn så träffade vi hans barndomskompis Therése. Hon berättade att hon skulle arrangera ett skidläger under påskhelgen och hon tyckte att vi skulle vara med. Vi tänkte att det lät intressant. Eftersom boende och mat ingick så skulle vi faktiskt komma undan väldigt billigt för en weekend i Åre. Så vi anmälde oss!
I helgen var det påsk och vi åkte på skidlägret som hette KRIK Snowcamp 2015. I bussen på väg till Åre insåg vi ganska snabbt att vi höjt medelåldern rejält. De flesta var mellan 15 och 20 år.
Det första vi gjorde när vi kom fram var att äta middag i en skolmatsal, där nästan alla måltider skulle serveras. Det kändes som att jag förflyttades 15 år tillbaka i tiden och jag kände mig lite smått malplacerad. På nätterna sov vi i sovsäckar i olika klassrum, killarna för sig och tjejerna för sig. Jag har inte sovit i sovsäck sedan jag gick i grundskolan och det är inget jag uppskattar. Jag vill ha hotell, minst fyrstjärnigt. Bara tanken på att lägga mig och sova i en sovsäck gav mig ångest. Första natten var hemsk. Min luftmadrass läckte och tillslut låg jag platt på mina två liggunderlag. Jag ville bara därifrån. Men Josef sa att första natten alltid var värst så jag tänkte att jag skulle ge det en chans till. Andra natten kastade jag den trasiga luftmadrassen och lade liggunderlagen bredvid varandra, det blev nästan som en dubbelsäng. Då sov jag faktiskt riktigt bra och de följande nätterna bara bättre och bättre!
På lägret var vi uppdelade i små grupper beroende på vad man åkte och vilken erfarenhet man hade. Min grupp bestod av mig, fyra andra deltagare och två ledare. Jag kände mig lyckligt lottad som fått en så mysig och fin liten grupp. Ju längre lägret pågick desto mer lärde jag känna deltagarna, och främst ledarna som var lite äldre. Jag kände mig mindre och mindre malplacerad och upptäckte att alla var väldigt trevliga, hjälpsamma och snälla. Det är väl lite det som är tjusningen med läger, blandningen av deltagare, ledare och åldrarna. Även om man inte har så mycket gemensamt kan man ändå mötas på något sätt. På förmiddagarna åkte vi tillsammans med våra smågrupper och efter lunch fick vi åka som vi ville. Jag passade såklart på att åka med Josef, som åkte skidor, och även en annan kompis som av en slump var uppe i Åre just denna helg. Jag åkte snowboard fredag, lördag och söndag. På måndagen hade jag valt längdskidor.
Det var jättehärligt att åka snowboard igen. Speciellt på lördagen då det var jättefint och soligt väder. Jag råkade ramla och slå i huvudet ganska hårt, så efter lunch vilade jag och satt i solen i två timmar. Jag åt glass, drack kaffe och pratade med ledarna. Jag kände att jag hade semester, att jag kunde släppa allt och må bra. Det var en härlig känsla.
Innan vi åkte hem pratade jag och Josef lite om lägret, att sova i sovsäck med mera. Jag råkade säga ”Nästa gång…” Sedan insåg jag med häpnad vad jag precis var på väg att säga. Men jag antar att det bara betyder att sovsäck faktiskt var okej (inte bra, men okej) och att jag har haft en otroligt rolig och mysig påskhelg i Åre med KRIKs underbara gäng! Visst, det började lite i sådär men det blev bättre och bättre och jag är jätteglad att jag åkte med på detta. Jag skulle till och med kunna göra det igen!
KRIK står för Kristen idrottskontakt, och visst, jag är inte jättekristen men jag lyssnar en del på lovsång. Det har gett mig lite styrka under tider jag haft det svårt. Men när de övriga deltagarna hade möten var jag och Josef bara med i början för att få information om lägret, sedan satte vi oss i caféet och löste korsord. Det var ändå väldigt mysigt att höra musiken och känna att gemenskapen ändå fanns där. Tre ord som sammanfattar lägret är natur, gemenskap och glädje! Här kommer lite bilder.
