Det här året blev inte midsommar som tidigare år. Eftersom jag och Anders inte längre är tillsammans så spenderade jag inte midsommarhelgen med han och hans släkt och familj i Stockholms skärgård som jag brukade göra. På dagen hade jag och några vänner picknick ute i Järlåsa, spelade kubb och träffade får, kaniner och hästar. Det var hur mysigt som helst för mig som älskar djur.
På kvällen kom det över lite folk till mig. Vi grillade och hade väldigt trevligt. Jag bakade en midsommartårta (receptet kommer i nästa blogginlägg) och hela kvällen blev väldigt lyckad. Men det kändes bara så himla konstigt alltsammans. På midsommardagen var jag med några andra vänner. Vi skulle ta med meze hem från en väldig bra restaurang i Uppsala, men den var stängd. Vi upptäckte ganska snabbt att nästan alla restauranger i staden var stängda så det slutade med pizza till middag. Vi spelade lite spel också, men jag hade gråten i halsen hela tiden och när jag kom hem så bröt jag ihop direkt när jag kom innanför dörren. Jag kan inte hålla tårarna borta nu heller när jag skriver detta. Det känns bara så himla konstigt och tråkig att jag har förlorat hela Anders familj. Jag älskade dem allihopa väldigt mycket och nu kommer jag aldrig att få träffa dem igen.
