I biokemin läser vi om metabolismen just nu och jag tycker det är så himla intressant. Många har ju hört talas om insulin i och med diabetes och blodsockerfall och om jag inte mins fel skrev jag ett arbete i gymnasiet om just diabetes. Det jag minns är i princip att insulin minskar blodglukoshalten om den är för hög och glukagon ökar blodglukoshalten om den är för låg.
Insulin och glukagon är två hormoner som kommer från bukspottkörteln och arbetar tillsammans för att hålla blodglukosnivån (blodsockernivån) inom ett intervall (homeostas). Blodglukoshalten går lite upp och lite ner hela tiden, men den får inte bli för lågt eller för högt. Om blodglukosnivån är för hög utsöndras insulin som påverkar glukostransportörer så att glukos transporteras ut och glukos lagras i muskler och lever. Detta gör så att blodglukoshalten minskar. Om blodglukosnivån är för låg utsöndras glukagon som stimulerar nedbrytningen av insulin och frisätter glukos. Detta gör så att blodglukoshalten ökar. Systemet och balanseras automatiskt hos friska människor.
När man äter för mycket glukos (socker) ökar insulinnivåerna eftersom de vill sänka blodglukoshalten. Men för hög insulinnivå är inte bra. Muskelceller och leverceller kan bara spara en viss mängd glukos, i form av glykogen, resten ombildar kroppen till fett och det blir en hormonell obalans. Glukagon påverkar tvärt om gällande effekterna.
En annan sak som ökar insulinnivåerna är kortisol som produceras i binjurarna vid stress!
