I torsdags åkte jag, Ella, Sempai Adam och Sensei Tampe till Spanien. De skulle tävla på lördagen i Spanish Open. Hela torsdagen gick åt till att resa. När vi kom fram och hade checkat in på hotellet i Bilbao gick vi ut och åt middag med Sempai Robin och hans fru Eva. Robin skulle också tävla i Spanish Open på lördagen. Vi upptäckte ganska snabbt att inget av våra språk fungerade. Adam kunde persiska, Tampe tyska, Ella lite spanska (sa hon, men hon kunde mycket mer visade det sig) och jag körde på kropssspråket!
På fredagen gick jag upp lite tidigare än de andra och gick till hotellets gym. Det var litet, men det fanns en crosstrainer och lite vikter så jag var nöjd ändå. Sedan åt vi tapasfrukost på ett mysigt café i närheten av hotellet och planerade dagen. Jag, Ella och Tampe ville definitivt besöka det omtalade museet Guggenheimm, och efter lite tjat fick vi med Adam också. Guggenheimmuseet i Bilbao är en konsthall för modern och samtida konst. Jag hade sett fram emot konstverket med en stor spindel och det var nästan att de andra inte ville gå till den bara för att man behövde gå runt huset. Vi hade ju redan vart där ett antal timmar och alla var trötta. Men till slut fick jag som jag ville och alla tyckte spindeln var ganska rolig ändå. På eftermiddagen gick vi på stan med Robin och Eva. Jag köpte ett fodral till min yogamatta, en tröja och lite choklad. De som skulle tävla på lördagen gick till hotellet och vilade sina ben men jag och Eva fortsatte att gå på stan lite till.
På lördagen blev det hotellfrukost och sedan tog vi oss via tunnelbana och buss till Vitoria-Gasteiz i Baskien där tävlingarna skulle hållas. Spanjorerna var inte särskilt bra på att hålla tiderna så allt blev tre timmar försenat. Som tur var fanns det just denna dag en medeltidsmarknad i närheten. Där träffade jag några timmar och jag träffade även krigsveteranen Jims som bjöd mig på lunch. När jag sedan återvände till sporthallen hade det kommit mer folk. Resterande tävlande från Sverige var också där, bland annat från Göteborg och Umeå. Det var massor av ljud, barnskrik, hejande och skrikande föräldrar. Huvudvärken började komma… Till slut satte katorna igång och då sprang jag fram och tillbaka för att fotografera och filma. Ella vann juniorklassen med bravur! Sempai Robin från Stockholm kom fyra, Sempai Adam kom femma och Sensei Tampe kom sjua. Sempai Alicia från Umeå kom tvåa och Sempai Chalita från Göteborg kom trea.
På grund av förseningarna fanns det ingen buss som gick när vi skulle ta oss tillbaka till Bilbao halv elva på natten. Spanjorena var inte alls bra på engelska och vi hittade till slut en taxi som skulle ta 100 Euro för att köra oss till Bilbao. Tampe tyckte det var för dyrt och fick för sig att han skulle stanna en taxi på gatan och få ett bättre pris. Vansinne, tyckt vi andra. Så till slut övertalade vi Tampe att ta den där dyra taxin ändå som faktiskt verkade vara den enda vi fick tag i. Adam lyckades åtminstone pruta ner priset till 90 Euro. Jag hade migrän och var åksjuk så jag fick sitta fram. Jag märkte att taxichauffören nickade till lite då och då och körde lite väl långt ut på kanten av vägen. Jag sa till de andra att jag trodde att han var trött! Adam fick panik och Ella fick börja prata spanska med taxichauffören för att han skulle hålla sig vaken. Hon kunde bara lite spanska sa hon. Men när vi var framme i Bilbao hade hon pratat flytande spanska i en timme med taxichauffören. Jag har aldrig hört någon prata så högt i hela mitt liv (taxichauffören alltså), men det var nog för att jag hade migrän och redan gett bort hälften av min medicin till Adam tidigare under dagen.
När vi kom fram till hotellet bytte vi om och skulle gå ut och äta. Eftersom klockan var tolv mitt i natten var det ingen restaurang som hade öppet. Jag mindes att jag sett en Burger King skylt i närheten av tunnelbanan så det slutade med att vi hamnade på Burger King.
På söndagen var det dags för fightingen. Tyvärr åkte vi hem denna dag så jag såg inte matcherna. Sanne från Uppsala gick en jämn match men förlorade efter två förlängningar. Milad vann och William kom tvåa. Bägge killarna från Göteborg.
Det var en väldigt rolig resa med mycket skratt och konstiga händelser. Jag tycker att det borde va lite mer kärlek i katorna! Allt ska vara så hårt hela tiden. Så jag tjatade om ”love” för att mjuka upp dem lite. Jag tror Ella vann för att hon hade mest ”love” i sin kata!
Jag hade inte varit utomlands på fyra år. Det kändes som att jag hälsade på livet. Efter att både ha gått in i väggen och gått igenom en depression så kändes detta som en påminnelse om hur livet faktisk kan vara. Det var roligt att hälsa på livet igen, denna gång ska jag inte glömma bort det.
