På senaste tiden har det hänt en hel del saker. Sedan två veckor tillbaka pluggar jag till husdjursvetare på SLU. Först tänkte jag att jag skulle bedriva mitt företag i minsta möjliga mån, men jag insåg redan första veckan på skolan att det inte skulle gå. Det blir för mycket! Nu försöker jag sälja av mitt lager, och de största bitarna av bolaget för att sedan lägga det vilande. Jag har sagt upp mitt kontor på stan men får tack och lov ha kvar mitt lager tills det är sålt. Samtidigt som jag pluggar, arbetar med mitt företag, sitter med i bostadsrättsföreningens styrelse, arbetar på Friskis & Svettis och tränar en hel del så försöker jag hinna med att umgås med nära och kära. Mitt i allt detta fyllde jag år och hade en stor fest för 43 personer. Så som ni säkert förstår har det varit fullt upp. Jag har inte ens hunnit med min yoga.
Att plugga på SLU är jätteroligt! Programmet jag läser heter Sport och sällskapsdjur och om tre år tar jag förhoppningsvis en kandidatexamen i husdjursvetenskap. Det är ett helt nytt program så min klass är första kullen. Många undrar vad en husdjursvetare jobbar med. Mitt svar på det är till exempel rådgivning, produktutveckling, tävlingsverksamhet, avelsplanering, journalistik, import av foder- och djurtillbehör, zoohandel, inhysning eller utbildning.
De första två veckorna har vi haft ”nollning” på skolan, men eftersom jag har haft så mycket annat så har jag inte vart med så mycket på dessa aktiviteter. Dessa snygga bärsärker har styrt upp hela insparken. Mina klasskamrater har engagerat sig i detta och varit jätteduktiga. De har dansat danser, sjungit, badat i fyrisån, byggt saker och en massa annat skoj. Men jag orkade verkligen inte vara med. Det var fullt upp med det som redan var tyvärr.
Natten mellan lördag och söndag var jag på södermalm i Stockholm för att springa Midnattsloppet. Jag har sprungit lite smålopp tidigare men aldrig ett lopp med enbart löpging över 5 km, så det här kändes ändå som mitt första riktiga lopp. Jag har fått jättebra tips, råd och hjälp av löpchoachen Anders Herrmann. Hela veckan hade jag oroat mig lite inför loppet. Även om jag har sprungit 1 mil flera gånger så kändes det ändå så upptrissat på något vis med detta lopp. Jag försökte intala mig att bara ha kul och njuta (hur man nu kan njuta av att springa en mil kan man ju undra) men innerst inne visste jag att jag ville prestera någonting. En timme vore ju skönt att komma under tänkte jag. Jag hade sträckt baksida lår, stukad tån och min muskelbristning envisades som vanligt men jag ville ändå. Vill man så kan man! Jag kände mig opeppad och orolig innan men när det väl började närma sig ville jag bara iväg. Min startgrupp 4c startade 22.25 och det var musik och pådrag. Starten gick och jag visste att det skulle vara en jobbig backe efter 4 km. Jag sprang ganska snabbt i början, och backen kom. Men det va ju enkel! Så då blev jag ännu mer taggad och fortsatte att springa på och jag kunde faktiskt njuta av att springa där mitt i natten. Det var musik med jämna mellanrum längs hela loppet så jag behövde inte ens lyssna på egen musik. Vilket gjorde det hela bättre, för då kunde jag vara riktigt närvarande och njuta av upplevelsen. Efter 6 km tyckte jag at jag sprungit om ganska många. Jag frågade en man vilken grupp han sprang i, och han sa 4b. Jag hade alltså sprungit ikapp startgruppen som startade en kvart innan mig! Det va ju också jättepeppande så jag sprang på! Jag typ dansade in i mål med självförtroendet på topp. Och min tid blev 55:42 minuter.
Jag tyckte det var gulligt att man fick ett chokladmynt när man gick i mål. Men det visade sig senare att det var en medalj!
Denna veckan som gått har varit full av ångestattacker. Och jag förstår till en viss del varför, och till en viss del inte alls. Men en sak som är säker är att det är så sjukt jobbigt. Jag vet att många lider av ångest men att få pratar om det. Det är väl skämmigt eller nåt, men om ingen pratar om det blir det ju ännu mer tabu.
Jag vet att man ska möta ångesten, men jag flyr. Det är enklare så just då men inte långsiktigt. Mina vänner frågar varför, jag svarar att jag inte vet. För ibland är allt så suddigt och jag verkligen inte vet. Men sedan när dimman skingrat sig lite kan jag ibland se ett mönster i det hela. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, men om jag säger att jag har ångest så fnys inte åt mig, det är fan tungt.
Det var så underbart! Helt fantastiskt! Att kombinera karateläger och semester var en succé. Kanske var det för att jag fick göra det jag gillar bäst i ett klimat jag älskar. Träna, sola och bada i ett varmt och skönt land. Jag bodde på ett mysigt hostel (Hostal La Pilarica) tre minuter från stranden.
För nästan två veckor sedan kom jag hem från Marbella i Spanien. Jag åkte dit ensam från Uppsala Karateklubb men redan på flygplatsen träffade jag en tjej som kände igen mig från Friskis & Svettis. Så när jag inte umgicks med karatefolket hängde jag med henne och hennes två vänner som bodde mitt i Marbella. Eftersom hennes vänner bodde där så hade de koll på allt. Vi var på en marknad i en annan stad, åt på de bästa restaurangerna, drack den godaste Sangrian och hade det jätteroligt tillsammans. Kul med nya vänner!
Min tanke om karatelägret var ungefär, hoppas jag får träna på stranden eller i soluppgången. OM jag fick! Morgonlöpning längs strandpromenaden, kihon på en pir tidig morgon, seisa i soluppgången m.m. Vi tränade två pass på fredagen, tre pass på lördagen och tre pass på söndagen. Det var blandat kihon, kata, bunkai och massor av fighting. Det var verkligen ett jättebra ordnat läger av Sensei Mikael Andersson på Kungälv Kyokushin Karate och jag åker garanterat nästa år igen. Sensei Mikael Anderson och Sempai Jimmie Collin höll i alla träningspassen. Det jag uppskattade mest var att de lagt lite extra energi på att hitta olika platser som vi tränade på och att vi även fick olika typer av pass varje gång. Ett pass var vi ute i vattnet och gjorde kata där vi inte bottnade. Så det var verkligen ett annorlunda läger! Vi hade även förmånen att ha en proffsfotograf med oss så de svartvita bilderna i slidern i är tagna av Alexandra Döbeln på Döbeln Photography.
När det inte var träning solade jag på standen, strosade runt i de små butikerna, åt tapas, pinchtos, paella och annan spansk god mat, umgicks med mina nyfunna vänner eller de från karaten.
På måndagen åkte jag och några andra karatekas till Gibraltar på en guidad tur och besökte ”The Rocks of Gibraltar” och de söta aporna som bor där. Det är det enda stället i hela Europa där aporna bor i frihet. Man fick inte röra dem eller mata dem, men de va så otroligt söta. En liten apunge som var en vecka gammal gick upp på min fot samtidigt som en annan försökte sno min väska. Busiga apor! Jag pratade med en som jobbade där och han berättade att staten ger aporna all frukt och grönt som inte säljs eller går åt i Gibraltar under dagen.
Jag passade även på att dricka lite goda drinkar, testa beachyoga, sprang 5 km längs stranden och tog en lång promenad till det dyra Puerto Banus med lyxbåtar och fina butiker. Jag var i Spanien en vecka, onsdag till onsdag, med karatelägret på helgen mitt i. Jag längtar tillbaka varje dag. Av alla bilder jag tog har jag försökt få ihop en slider med det bästa av det bästa!
Kyokushin karate är en kampsport som speciellt utmärks av hårdare sparring än andra karatestilar och fokus ligger på att utveckla viljan till uthållighet genom hård fysisk och teknisk träning. Under helgen har jag varit på det årliga sommarlägret i Stockholm. Vi var i en ny hall detta år som var mycket bättre en den vi varit i tidigare. Lägret började på fredagen klockan tio och började med kihon, kata och bunkai. Sedan var det en lunchrast på tre timmar då vi från Uppsala åt lunch ihop. Sedan åkte några av oss från Uppsala till Stockholms Karateklubb på Södermalm, betalade lägeravgiften och gick och fikade. Klockan tre var det dags igen. Tillbaka på lägret fick vi som inte graderade träna fightingkompinationer för en japansk gästinstruktör. Lite rast, och sedan fick vi testa på brottning. Det tyckte jag var lite obehagligt. Jag gillar inte att ligga på golvet och bli fasthållen, får lite smått panik av det. Men det gick bra ändå.
På fredagen spelade även Sverige mot Italien i Fotbolls-EM. Vi missade ju såklart matchen men det gjorde mig inte så mycket. Jag hejjar faktiskt på Italien och har tippat på att de ska vinna hela EM. Vill du också tippa? Gör det på Betway.
På lördagsmorgonen klockan tio satte vi igång igen. Vi delades upp i i tre grupper beroende på grad. Jag var i mittengruppen. Vi gick igenom Sanchin No Kata väldigt grundligt, vilket jag verkligen behövde. Sedan fick jag fick lära mig en ny kata som heter Tenshu. Den var inte så lång men väldigt precis i sina rörelser så man behövde verkligen fokusera. Det ser så enkelt ut men det är en helt annan sak att göra den. Jag som är så darrig kan ju aldrig hålla mina händer stadigt även om jag verkligen fokuserar. Men det var verkligen lärorikt och roligt. Sedan var det lunchrast i tre timmar och jag hade myror i benen, jag ville köra mer. Efter lunchen mitt favoritpass – mits! Äntligen! Nu fick jag svettas ordentligt! Jag hade kunnat hålla på länge, länge. Men efter ca en timme avslutade vi med lite mer bunkai och sedan var även lördagen över.
På söndag morgon klockan tio var det dags för uppställning och vi blev återigen indelade i tre grupper, samma som sist. Vi fortsatte med kataträningen och fick även testa på ytterligare en kata. Klockan tolv var det lunch, men bara en timma. Sedan var det fighting för de som graderat dagen innan. Jag ville vara med som motståndare men jag fick inte. Oftast är det bara svartbälten och brunbälten som får vara motståndare, men jag försökte i alla fall.
Sen var lägret slut för denna gång. Nästa läger för mig är redan om två veckor. För då åker jag till Marbella i Spanien på karateläger.
Summeburst, summer starts here! Nu har jag fått uppleva Summerburst! Glada människor, härlig stämning, massor av dans och en jäkla massa festande.
På fredagen regnade det så den dagen var inte särskilt rolig. Vädret förstör så himla mycket. Det delades ut regnponchos men de tog slut efter ett tag. Tack och lov fick jag dag på en. På lördagen var det desto bättre. För mig var det något helt nytt att man knappt såg den som uppträdde på scen. Det va snarare en lasershow. Jag hade inte så stor koll på artisterna men jag kände igen en del låtar. Icona Pop var helt klart bäst! På den stora scenen uppträdde Alan Walker, David Guetta, Alesso m.fl. På den lilla scenen var det hardcore och jag tyckte det var roligast där. Mrn krut i låtarna och väldigt mycket unz unz. Vissa hade läskiga masker på sig, det tyckte jag inte om. Det var obehagligt. Jag hoppade i alla fall omkring som en liten tok. Jag tror inte att jag kommer åka på Summerburst igen, men det var roligt att få uppleva det en gång!
Jag hade massvis med rabarber i frysen och en påse stevia i skafferiet som aldrig gått åt, så nu passade jag på att baka en lite nyttigare rabarberpaj.
Här kommer receptet på Rabarberpaj med stevia:
Ingredienser:
Rabarber (ca 3 stycken 30 cm långa stora stjälkar rabarber eller så att det blir ett lager hackad rabarber i botten på pajformen)
1 msk smör
1 dl stevia
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Skala ev. grov rabarber med en potatisskalare. Strimla rabarbern i ca 1 cm bitar eller finare.
3. Smörj en ugnssäker form med 1 msk smör.
4. Lägg rabarberbitarna i formen.
5. Strö över stevia.
6. Lägg mjöl, socker och smör i en skål. Arbeta samman mjölblandningen till en grynig massa med fingrarna eller en gaffel.
7. Täck rabarbern med smuldeg.
8. Grädda rabarberpajen i mitten av ugnen tills den fått ljusbrun färg och rabarbern mjuknat, ca 20-30 minuter.
Ojojoj! Det här var min första (men inte sista) terränglöpartäving!
För några veckor sedan fick jag för mig att dra ihop ett gäng och va med i Gropen Extreme. Gropen Extreme är cirka 6 km terränglöpning och på den sträckan finns även 40 hinder. En mildare version av Tough Viking kanske man kan kalla det.. Efter lite om och men fick jag med mig fem personer, varav fyra från karateklubben. Jag döpte laget till Evas Hjärtan (mot protester) med tanken att det är ändå så tufft och hårt på karaten att det ska balanseras upp med lite mjukhet och hjärtan. Är man tillräckligt tuff i sig själv bör man inte ha något problem med att vara ett hjärta tycker jag.
Idag var det dags och vi tog oss alla till Sunnerstabacken. Klockan 11.15 gick starten för Evas Hjärtan och det var backar upp och ned, halmbalar, balansbrädor, nät, containers med vatten, lera, ställningar, däck och grus som skulle bäras mm. Det var jättejobbigt men samtidigt jätteroligt.
Evas Hjärtan var ett bra lag som hjälptes åt och stöttade varandra hela vägen i mål. Jag tyckte det jobbigaste hindren var terränglöpning i uppförsbacke och en grussäck på 30 kg som skulle bäras en viss sträcka. Sen hade jag lite svårt att ta mig över halmbalarna som de andra hoppade upp på hur enkelt som helst. Det roligaste var att ta sig igenom några rugbyspelare i uppförsbacke. Jag armbågade en så han satte sig ner. Jag tror kanske inte man fick göra så men jag kunde inte låta bli. Det kom ”karatenaturligt”. Alla hade vi våra svårigheter under loppets gång! Men huvudsaken var att vi hade roligt – och det hade vi!
Evas Hjärtan gick i mål med tiden 1:17:10. I jämförelse med Uppsalapolisen som hade tiden 1:04:05 var vi otroligt nöjda med vår tid. Vi kom på 64:e plats av totalt 106 startade lag.
Klicka här för att läsa UNTs repportage om Gropen Extreme 2016.
I torsdags åkte jag, Ella, Sempai Adam och Sensei Tampe till Spanien. De skulle tävla på lördagen i Spanish Open. Hela torsdagen gick åt till att resa. När vi kom fram och hade checkat in på hotellet i Bilbao gick vi ut och åt middag med Sempai Robin och hans fru Eva. Robin skulle också tävla i Spanish Open på lördagen. Vi upptäckte ganska snabbt att inget av våra språk fungerade. Adam kunde persiska, Tampe tyska, Ella lite spanska (sa hon, men hon kunde mycket mer visade det sig) och jag körde på kropssspråket!
På fredagen gick jag upp lite tidigare än de andra och gick till hotellets gym. Det var litet, men det fanns en crosstrainer och lite vikter så jag var nöjd ändå. Sedan åt vi tapasfrukost på ett mysigt café i närheten av hotellet och planerade dagen. Jag, Ella och Tampe ville definitivt besöka det omtalade museet Guggenheimm, och efter lite tjat fick vi med Adam också. Guggenheimmuseet i Bilbao är en konsthall för modern och samtida konst. Jag hade sett fram emot konstverket med en stor spindel och det var nästan att de andra inte ville gå till den bara för att man behövde gå runt huset. Vi hade ju redan vart där ett antal timmar och alla var trötta. Men till slut fick jag som jag ville och alla tyckte spindeln var ganska rolig ändå. På eftermiddagen gick vi på stan med Robin och Eva. Jag köpte ett fodral till min yogamatta, en tröja och lite choklad. De som skulle tävla på lördagen gick till hotellet och vilade sina ben men jag och Eva fortsatte att gå på stan lite till.
På lördagen blev det hotellfrukost och sedan tog vi oss via tunnelbana och buss till Vitoria-Gasteiz i Baskien där tävlingarna skulle hållas. Spanjorerna var inte särskilt bra på att hålla tiderna så allt blev tre timmar försenat. Som tur var fanns det just denna dag en medeltidsmarknad i närheten. Där träffade jag några timmar och jag träffade även krigsveteranen Jims som bjöd mig på lunch. När jag sedan återvände till sporthallen hade det kommit mer folk. Resterande tävlande från Sverige var också där, bland annat från Göteborg och Umeå. Det var massor av ljud, barnskrik, hejande och skrikande föräldrar. Huvudvärken började komma… Till slut satte katorna igång och då sprang jag fram och tillbaka för att fotografera och filma. Ella vann juniorklassen med bravur! Sempai Robin från Stockholm kom fyra, Sempai Adam kom femma och Sensei Tampe kom sjua. Sempai Alicia från Umeå kom tvåa och Sempai Chalita från Göteborg kom trea.
På grund av förseningarna fanns det ingen buss som gick när vi skulle ta oss tillbaka till Bilbao halv elva på natten. Spanjorena var inte alls bra på engelska och vi hittade till slut en taxi som skulle ta 100 Euro för att köra oss till Bilbao. Tampe tyckte det var för dyrt och fick för sig att han skulle stanna en taxi på gatan och få ett bättre pris. Vansinne, tyckt vi andra. Så till slut övertalade vi Tampe att ta den där dyra taxin ändå som faktiskt verkade vara den enda vi fick tag i. Adam lyckades åtminstone pruta ner priset till 90 Euro. Jag hade migrän och var åksjuk så jag fick sitta fram. Jag märkte att taxichauffören nickade till lite då och då och körde lite väl långt ut på kanten av vägen. Jag sa till de andra att jag trodde att han var trött! Adam fick panik och Ella fick börja prata spanska med taxichauffören för att han skulle hålla sig vaken. Hon kunde bara lite spanska sa hon. Men när vi var framme i Bilbao hade hon pratat flytande spanska i en timme med taxichauffören. Jag har aldrig hört någon prata så högt i hela mitt liv (taxichauffören alltså), men det var nog för att jag hade migrän och redan gett bort hälften av min medicin till Adam tidigare under dagen.
När vi kom fram till hotellet bytte vi om och skulle gå ut och äta. Eftersom klockan var tolv mitt i natten var det ingen restaurang som hade öppet. Jag mindes att jag sett en Burger King skylt i närheten av tunnelbanan så det slutade med att vi hamnade på Burger King.
På söndagen var det dags för fightingen. Tyvärr åkte vi hem denna dag så jag såg inte matcherna. Sanne från Uppsala gick en jämn match men förlorade efter två förlängningar. Milad vann och William kom tvåa. Bägge killarna från Göteborg.
Det var en väldigt rolig resa med mycket skratt och konstiga händelser. Jag tycker att det borde va lite mer kärlek i katorna! Allt ska vara så hårt hela tiden. Så jag tjatade om ”love” för att mjuka upp dem lite. Jag tror Ella vann för att hon hade mest ”love” i sin kata!
Jag hade inte varit utomlands på fyra år. Det kändes som att jag hälsade på livet. Efter att både ha gått in i väggen och gått igenom en depression så kändes detta som en påminnelse om hur livet faktisk kan vara. Det var roligt att hälsa på livet igen, denna gång ska jag inte glömma bort det.
Under påsken har jag bakat en lite komplicerad påsktårta. Jag började i torsdags och den blev klar på lördagen. Den har flera olika våningar som behövde tid att stelna. Om du vill du ha ett litet projekt kan jag rekommendera att baka denna goda tårta.
Här kommer receptet på Limoncellotårta med vit choklad och kokos:
Kokosbotten:
25 gram smör, rumstempererat
0,5 dl strösocker
1 st ägg
0,5 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
2,5 dl kokos
Hasselnötsmaräng med kaffetryffel:
0,5 msk strösocker
75 gram florsocker
60 gram äggvita, ca 2 stycken
75 gram hasselnötter
smör till formen
Mousse med limoncello och vit choklad:
0,6 dl strösocker
0,5 dl vatten
2 dl vispgrädde
2 st äggulor
2 st äggvitor (spara gulorna)
4 st gelatinblad
75 gram vit choklad
0,5 dl limoncello (alt. 3/4 citronjuice och 1/3 citronkoncentrat för en alkoholfri variant)
Lemon curd:
50 g smör
2 dl strösocker
2 st mägg
2 st äggulor
1 st gelatinblad
2 st citroner, saft och finrivet skal
Garnering:
100 gram vit choklad, vit choklad till segel, små chokladägg
Tillagning:
1. Kokosbotten: Sätt ugnen på 175°. Vispa ihop smör, ägg och socker. Blanda de torra ingredienserna och vänd ner dem i smeten.
2. Smörj en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Bred ut smeten i botten av formen. Jämna till ytan så att botten blir alldeles platt. Grädda mitt i ugnen ca 15 min.
3. Hasselnötsmaräng: Sätt ugnen på 175°. Rosta hasselnötterna i stekpannan. Gnugga av skalet i en handduk. Finhacka eller mal nötterna. Vispa äggvitan och sockret till en styv maräng. Vänd i florsockret och hasselnötterna lite slarvigt.
4. Fäst ett smort och mjölat bakplåtspapper i botten av formen. Bred ut marängen och grädda i nedre delen av ugnen ca 20 min. Låt marängen svalna och vara kvar i formen.
5. Tryffel: Koka upp grädden och tillsätt kaffet. Hacka chokladen och lägg den i en liten skål. Häll på den varma grädden och rör tills all choklad smält. Låt tryffeln svalna till rumstemperatur.
6. Häll tryffeln över hasselnötsmarängen och ställ i frysen minst en timme. När tryffeln stelnat, skär med en liten vass kniv runt kanten och lossa marängen från formen och papperet.
7. Förbered en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Fodra kanterna med overheadplast eller plastfickor klippta i breda remsor en bit högre än kanterna på formen. Lägg kokosbotten i formen.
8. Mousse med limoncello och vit choklad: Blötlägg gelatinet i en skål med kallt vatten ca 5 min. Vispa äggvitorna till fast skum. Vispa grädden mycket lätt. Blanda socker och vatten. Koka lagen ca 1 min. Dra av från plattan och låt stå ca 2 min.
9. Lägg äggulorna i en skål och vispa ner den varma sockerlagen med elvisp. Fortsätt vispa gulorna till ett vitt skum. Hacka och smält den vita chokladen försiktigt i mikrovågsugnen. Lyft upp gelatinet och smält det tillsammans med 1 msk limoncello i en kastrull.
10. Här gäller det att blanda ihop allt snabbt. Häll den vita chokladen i äggsmeten och vispa hastigt ihop den. Häll därefter snabbt ned gelatinet och limoncellon. Vänd i grädden och därefter äggvitan. Rör till en jämn mousse.
11. Montering: Fyll i hälften av moussen i formen ovanpå kokosbotten, lägg försiktigt i hasselnötsbotten med kaffetryffeln och fyll på med resten av moussen. Ställ minst 4 timmar i frysen.
12. Lemon curd: Blötlägg gelatinet i en skål med kallt vatten ca 5 min. Lägg citronsaft, skal, socker och smör i en rostfri kastrull. Smält på svag värme. Dra kastrullen från värmen.
13. Vispa ihop ägg och äggulor i en bunke. Häll ner äggsmeten i kastrullen och sjud försiktigt till 85° eller tills det börjar tjockna till en kräm. Lyft upp gelatinet och smält det i den varma lemon curden. Låt svalna något i rumstemperatur. Glasera tårtan med lemon curd. Hit kan tårtan förberedas och frysas.
14. Tina i kyl minst 3 timmar före servering. Garnera med påskkycklingar eller konfektägg. Den vita chokladdekoren är gjord av smält vit choklad som stryks ut på ett overheadark med lite riven kokos på. Ställ arket lite böjt i kylen. När chokladen har stelnat drar du försiktigt av arket.
Enligt receptet ska man ha limoncello som är en likör. Jag gjorde en alkoholfri variant och ersatte limoncello med 3/4 citronjuice och 1/3 citronkoncentrat. Det blev jättegott!
”nollning” på skolan, men eftersom jag har haft så mycket annat så har jag inte vart med så mycket på dessa aktiviteter. Dessa snygga bärsärker har styrt upp hela insparken. Mina klasskamrater har engagerat sig i detta och varit jätteduktiga. De har dansat danser, sjungit, badat i fyrisån, byggt saker och en massa annat skoj. Men jag orkade verkligen inte vara med. Det var fullt upp med det som redan var tyvärr.
Gör så här:
